Jag blev nyligen påmind om några av de allmänna regler som vi har att förhålla oss till när vi sätter rubriker.
En rubrik finns där dels för att vi ska veta vad en text eller ett kapitel handlar om, dels för att locka till läsning. Det andra gäller särskilt, men inte enbart, för den rubrik vi sätter för hela texten, titeln. En del texttyper klarar sig med en enda rubrik, textens titel, men många texttyper har rubriker för kapitel och delkapitel. Särskilt den vetenskapliga rapporten och uppsatsen har normalt många rubriker på flera nivåer.
En rubrik ska vara informativ, men samtidigt bör man hålla den kort. Det gäller särskilt rapporter, uppsatser och PM. I skönlitteratur kan en längre rubrik bidra till stämningen, och författaren kan ha ett syfte med en lång rubrik eller en rubrik som är mindre informativ - om vi läser en pusseldeckare vill vi näppeligen finna mördarens namn i andra kapitlets rubrik!
Rubriken ska berätta vad texten, kapitlet eller avsnittet handlar om, samtidigt som alla rubriker tillsammans visar textens disposition. Därför går jag ofta till innehållsförteckningen innan jag börjar läsa en avhandling eller vetenskaplig text, för då har jag redan en förförståelse för textens uppbyggnad.
Det är viktigt att känna till att rubrikerna är textens metanivå. Det går därför inte att i texten knyta an till rubriken. Ett mycket vanligt fel som jag fick rätta många gånger när jag arbetade som universitetsadjunkt i svenska språket var just detta, och i princip alla de fall jag fick rätta handlade om en rubrik som lydde ”Syfte”. Ofta började texten under denna rubrik med en att-sats. Det kunde se ut som i första bilden (exemplet påhittat av mig).
Jag tänker inte gå in på att rubriker sätts i olika nivåer och att man behöver signalera det med textstorlek, fet/halvfet, kursivering och/eller teckensnitt. Som avslutning tänkte jag nämna att en rubrik aldrig ska avslutas med en punkt. Om rubriken är en fråga eller ett utrop ska man givetvis använda frågetecken (se rubriken till denna text!) och utropstecken.
Litteratur för vidare läsning:
Svenska skrivregler utgivna av Svenska språknämnden ISBN 47-04974-X
Skrivregler för svenska och engelska texter från TNC (TNC 100) ISBN 91-7196-100-3
Siv Strömquist: Konsten att tala och skriva ISBN 91-40-63530-9
En rubrik finns där dels för att vi ska veta vad en text eller ett kapitel handlar om, dels för att locka till läsning. Det andra gäller särskilt, men inte enbart, för den rubrik vi sätter för hela texten, titeln. En del texttyper klarar sig med en enda rubrik, textens titel, men många texttyper har rubriker för kapitel och delkapitel. Särskilt den vetenskapliga rapporten och uppsatsen har normalt många rubriker på flera nivåer.
En rubrik ska vara informativ, men samtidigt bör man hålla den kort. Det gäller särskilt rapporter, uppsatser och PM. I skönlitteratur kan en längre rubrik bidra till stämningen, och författaren kan ha ett syfte med en lång rubrik eller en rubrik som är mindre informativ - om vi läser en pusseldeckare vill vi näppeligen finna mördarens namn i andra kapitlets rubrik!
Rubriken ska berätta vad texten, kapitlet eller avsnittet handlar om, samtidigt som alla rubriker tillsammans visar textens disposition. Därför går jag ofta till innehållsförteckningen innan jag börjar läsa en avhandling eller vetenskaplig text, för då har jag redan en förförståelse för textens uppbyggnad.
Det är viktigt att känna till att rubrikerna är textens metanivå. Det går därför inte att i texten knyta an till rubriken. Ett mycket vanligt fel som jag fick rätta många gånger när jag arbetade som universitetsadjunkt i svenska språket var just detta, och i princip alla de fall jag fick rätta handlade om en rubrik som lydde ”Syfte”. Ofta började texten under denna rubrik med en att-sats. Det kunde se ut som i första bilden (exemplet påhittat av mig).
Bild 1
Det är inte bara syftningen tillbaka på rubriken som är fel, utan att börja ett avsnitt med liten bokstav och en ofullständig mening (en att-sats är en bisats och behöver en huvudsats för att bli fullständig). Det allra enklaste sättet att göra om texten är att föra in rubriken i texten, till exempel på det sätt som jag illustrerar i andra bilden, dvs. att sätta in huvudsatsen ”Syftet med denna uppsats är”, följt av den att-sats som redan fanns i texten, alternativt - om det inte är en uppsats, eller om man inte vill använda ordet uppsats - kan man använda rapport, undersökning eller ett annat adekvat ord. Det viktiga här är dock att inte använda rubriken i texten och att använda fullständiga meningar. Eller hur!?Bild 2
Jag tänker inte gå in på att rubriker sätts i olika nivåer och att man behöver signalera det med textstorlek, fet/halvfet, kursivering och/eller teckensnitt. Som avslutning tänkte jag nämna att en rubrik aldrig ska avslutas med en punkt. Om rubriken är en fråga eller ett utrop ska man givetvis använda frågetecken (se rubriken till denna text!) och utropstecken.
Litteratur för vidare läsning:
Svenska skrivregler utgivna av Svenska språknämnden ISBN 47-04974-X
Skrivregler för svenska och engelska texter från TNC (TNC 100) ISBN 91-7196-100-3
Siv Strömquist: Konsten att tala och skriva ISBN 91-40-63530-9